Nu blir det porr! Eller vad man ska kalla det. Filmen Kärlek 1-1000 påstods i samtida (1967) reklamblad inte bara vara "Sveriges första porrfilm", utan även en "pornografisk komedi". Jag skulle vilja hävda att sanningen ligger någonstans däremellan. Kärlek 1-1000 är förmodligen världens första porrkomedi HELT utan porr. Och humor.
Filmen handlar om 4 fattiglappar som driver nåt slags verkstad. En dag går en av dem (Per Olof Eriksson) för att handla hundkex. Då blir han upplockad av en snygg tjej (Helena Reuterblad) som släpar med honom till nåt slags överklassparty, där han med rullskridskor på fötterna får jaga en dam med bar överkropp. För besväret får han 1000 spänn. Glad i hågen hänger han upp en skylt om semester på verkstadens dörr, och går och hyr sig en frack. Varför då? Jo, för att han överallt ser posters på män med frack och hör röster som säger:
"Man blir fräck i frack!"
"Inget pack bär frack"
"Inget snack - bara frack!"
och
"Det säger smack när hon kysser er frack".
Expediten i frackaffären visar sig vara en skyltdocka (!). Trots detta förklarar han att det är brukligt att man har "ett par skor i lack till en välsydd frack", något killen har väldigt roligt åt. Hans kompisar är dock inte glada över att han satt upp skylten om semester, och en vild, psykotronisk jakt tar sin början. Under jakten hamnar de bland annat i Köpenhamn, på strippklubb, i folks sovrum, och en av grabbarna rider på en häst.
Sen är det dags för filmens stora "final". Det smått irriterande med denna är att den inträffar efter 40 minuter, och i sig tar en hel timme! Nåväl. Killen fixar in sina kompisar på överklassparty. Det sups hårt. Brudar strippar. En tjej visar att kvinnor har erogena zoner. Folk blir nedslagna. Halvar Björk är full. Det hela avslutas med att grabbgänget och den snygga tjejen kör en sång&dans-grej om gentlemannatjuvar. Sen blir det fyrverkerier, och spektaklet är över.
Denna märkliga filmfågel kom sig av att bokförläggaren Bengt Forsberg tjänat duktigt med pengar på att ge ut pornografisk litteratur i en serie som hette Kärlek 1-4. Nu ville han göra film. En av novellförfattarna skrev därför ihop ett synops som "lämnade stort utrymme för improvisation" (citat Svensk Filmografi), och Ingmar Bergmans lärling Lennart Olsson tog sig an regin.
Om någon tycker att handlingsbeskrivningen ovan låter konfunderande, så är det ingenting mot vad filmen i sig är. Tydligen hade man väntat sig att Kärlek 1-1000 skulle sälja enbart p.g.a. folks intresse för pornografi. Det funkade inte. Filmen leker med det surrealistiska och man anar influenser från både Fellini och Dali, men mest sitter man och undrar hur faan de tänkte när de tramsade ihop hela rasket . Pidde Andersson utnämnde den här filmen till Sveriges näst konstigaste någonsin, efter (såklart) Sound of Näverlur (Torbjörn Lindkvist, 1970) och jag är fan tamme beredd att hålla med honom. Jag vet inte om det beror på bristen på manus, eller bristen på kvalitet i (de till antalet uppenbarligen rätt vidlyftiga) improvisationerna, för sällan har man sett så många försök att skapa lustigheter utan att lyckas ALLS. Det bästa i hela rullen är grabbarnas partyanthem:
Aj aj aj
nu ska vi på partaj
hej hej hej hej
och ta oss varsin tjej!
Den kan ni köra på nästa firmafest. Filmen finns tillgänglig på DVD via Klubb Super 8.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar