Festlig Musik: Paljett i sängen

Paul Paljett (eller Paul Sahlin som han egentligen heter; han uppges också aldrig ha gillat sitt artistnamn) är en singer/songwriter som alla med viss kännedom om 70-talets dansbandsvärld (d.v.s. Bert Karlssons samlade skivutgivning detta decennium) känner till. Under denna tidsperiod gav han ut 3 skivor hos Skaramagnaten, och sedan har det blivit ytterligare 5.

Paljetts låtar kännetecknas av extremt catchy melodier och en hel del tämligen besynnerliga texter. Ett klassiskt exempel är Balla Singoalla, utgiven på singel 1975*.


Jag ville komma bort
se mig om
träffa flickor och få dricka rom

Jag tog gitarren med
Italiens land
lockade med sin varma strand

Vi dansa ho-la-la
Bogaloo
Och min svarta tjej var jättego

Ja, det var livat, glatt och trevligt
där vi dansa fram min brud och jag
Ja, det var livat, glatt och trevligt
där vi dansade hon och jag

Åh, alla balla Singoalla
pallar du för kärleken från lilla mig?
Kalla kalla handen vill jag
inte ha från dig
nej nej, du gillar väl mig?

En annan favorit är tändare-i-luften-We-Are-The-World-style-dängan Tom & Helen**:


Där går en kvinna, där går en man
och dom älskar bara varann
Tom och Helen är deras namn

Barn av en värld så långt ifrån fred
Har dom slutit sin kärleksed
Tom och Helen vill aldrig komma på sned

/.../

Kom, ropar Tom, jag älskar dig!
Vill du gifta dig med mig?
Tom och Helen ska aldrig säga nej

Allt dom vill ha är friheten
som för livet blir en vän
Tom och Helen upplever kärleken

Tämligen klyschigt och pekoralt? Jovisst. Men samtidigt gör dessa rader, i sin naiva enkelhet, mig märkligt berörd och gladd.



Nåväl, den text vi idag ska beskåda närmare är från Pauls första platta utan "Paljett", nämligen skivan Passar galoscherna? från 1980.

Smaka på titeln. Passar galoscherna?. Betänk sedan årtalet. Vi snackar ett Sverige där punkrörelsen är det hippaste hippa för smalt kulturfolk/finniga tonåringar. Dessa tillhörde förmodligen inte...nej, stryk "förmodligen", dessa tillhörde verkligen INTE Paul Palj...förlåt, Sahlin. Han lyssnade nog istället betydligt mer på Svenne Banan-versionen av punken: Magnus Uggla (låt vara att Uggla hade en humor som många punkband knappt sett på vykort - lika stenhård som Ebba Grön, Tuppjukk och Tatuerade Snutkukar blev han aldrig).

Detta bevisas tydligt av att Paul (som artistnamnet nu alltså löd) med denna skiva blev först i Sverige med att mixa dansbandssötma med let's go ner på stan-estetik. Blandningen är lika nyskapande sanslös som den är svårköpt.

Främst demonstreras detta i skivans andra spår - Hur var hon i sängen?. Texten går så här:

Senast igår kväll så satt jag på våran pub
jag drack en starkbira och käka min vanliga krubb (sic!)
och snacket gick som vanligt om vem man hade varit med
om hon vart barnförbjuden eller simpel, billig matiné-eh-eh! (simpel billig matiné-eh-eh!)

(Redan här har Paul gått längre än Uggla, som i "Varning på stan" på sin höjd refererade till kvinnor som "biffar" och "lik" - inte heller det så värst smickrande, men utan antydningar om simpelhet/billighet. Och fortsättningen är inte vackrare:)

Det hade kommit en ny till stan (na-na-na-na-na-naaa)
och Göran hade redan varit där!
Det var häromdan (na-na-na-na-na-na-na-na-naaaa)
det var häromdan (na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-naaaaaaaaa!)

Hur var hon i sängen? (Som ett litet vilddjur!)
Haja hon refrängen? (Som ett litet vilddjur!)
Var hon allright eller var hon skraj?

Jobba hon bra? (Hon glömde ingenting precis!)
Vare som det ska? (Vill ni ha mer bevis?)
Låter som en höjdare! Har man nån chans?

(Här följer sedan ett instrumentalt stick, som låter EXAKT som det i Varning på stan. Minus saxofon.)

På kvällen dök hon upp, och problemet blev lika med noll
Hon var redan fit for fight, och jag hade bara spelat min roll
Sen drog vi hem till mig, jag tror klockan var två när vi stack
men utanför min port så sa hon: vi ses imorgon, hej och tack-huh! (Ses imorgon, hej och tack-huh!)

Hon drar, hon drar, stackars lilla tjej (na-na-na-na-na-na-na)
Hon måste va kär i lilla, lilla mig
Vilken skum grej (na-na-na-na-na-na-na)
Vilken skum grej (na-na-na-na-na-na-na-na-naaaaaaa!)

(Varför Paul automatiskt drar slutsatsen att en tjej som överger honom utanför hemmet per automatik är kär i honom, ja, det vet inte jag. Kanhända är han ironisk. Men fan, detta var 1980. På den tiden var man inte ironisk. Särskilt inte om man var artist på Marianne Records. Nåväl, det var en refräng till också:)

Hur var hon i sängen? (Ingenting att klaga på!)
Fatta hon poängen? (Bara till att sätta på!)
Verkar vara grönt ända inpå!

Levde hon ut? (Man kan inte klaga!)
Då var det lite krut? (Inget för dom svaga!)
Kommer hon ikväll - skön och sensuell?

Vaaaa, vaaaa - va hon bra?

Såna låttexter gör dom inte numer. Och det ska vi väl kanske vara glada för. Men samtidigt - det är ju roligare att Paul gör det här än att han INTE gör det! Även om, som sagt, trovärdigheten när den f.d. dansbandsmjukisen och blivande begravningsentreprenören sjunger dessa rader är...begränsad.



Passar galoscherna? har åtminstone en likhet med Beatles Sardjentpepper
-platta***: den öppnar med två konceptuella spår, för att sedan överge det påbörjade konceptbygget och bli en "vanlig" skiva. Öppningsspåret här är den synnerligen StrixQ-influerade D.J. (ska alltså utläsas Disc. Jockey. Hmm). Efter dessa två Uggla-utflykter återgår Paul till sin gamla välkända stil****, även om den kryddas med diverse discobeats. De tyngre Uggla-influenserna återkommer sedan endast i ett spår, Taxi, en sång om hur frustrerande det är när man får med sig en brud från discot, men inte får tag på en droska ("Taxi taxi - du retsamma kråka!").

*så gott som alltid spelad på numera insomnade Klubb Sunkit i Stockholm
**framfördes även av Claes Malmberg i ett avsnitt av Så Ska Det Låta för några år sen. Han hade inte jättekoll på texten, men publiken tjöt av skratt ändå (eller kanske just DÄRFÖR!?)
***min egen stavning. Givetvis en hyllning till KSMB.
****en av låtarna heter Rainbowsky. Jag vet fortfarande inte om det är ett polskt namn eller en regnbågshimmel.